Vi börjar med en välbekant scen för minnesgoda stockholmare: en medelålders kvinna, hukande i utkanten av Rålambshovsparken, utrustad med fångstkrok och laxhåv och lårhöga byxor, på väg att fånga in ännu en svan att addera till skaran hemma i lägenheten på Kungsholmen.
I tingsrättsprotokollet för den så kallade svankvinnan, som 2008 dömdes för djurplågeri sedan det upptäckts att hon fångat in och förvarat svanar hemma i sin lilla etta, förekommer Roy Andersson-meningen: "Hennes avsikter har varit de bästa även om det någonstans gick väldigt fel."
I Martin Luuks debutroman "Gud har för mycket tid" heter svankvinnan Gabriella, hennes bästa vän heter Johanna; Johanna sysslar med konst som i princip uteslutande handlar om eller innehåller mens. Som barn slöt de en pakt om att tillsammans höja sig över det vanliga livet, över smutsen och bråten, att vara en vandrande protest.
Men under uppväxten uppstår gång på gång konflikter om hur långt ifrån normen de ska befinna sig och på vilket sätt de ska avvika från den. Johannas protester - att gifta sig vid midnatt i en solkig bröllopsklänning, döpa sin dotter efter en kamera, i ett konstverk släppa ett mensregn med helikopter över Sala - blir hyllade, hennes normbrytande sker inom ramen för vad folk kan tycka är subversivt, bohemiskt, kaxigt, men inte hotfullt.
Gabriella glider däremot längre och längre från det socialt accepterade livet men samtidigt, kanske, djupare in i sig själv. Börjar samla på svanar. Slutar tvätta sig.
Ibland tror Johanna att de har setts för sista gången, hoppas rentav, men hon visar sig alltid ha fel. Gabriellas och Johannas relation under livet skildras egentligen utan särskilt många dramaturgiska knep, ingen särskild stegring eller brytning.
Och det är Luuks väldiga omsorg om sina gestalter som ändå gör denna lågintensiva berättelse så medryckande, som om hans egen nyfikenhet liksom smittade av sig. "Gud har för mycket tid" är en naivistisk berättelse om livets villkor, underhållande och gripande.
Ursprungligen publicerad i Expressen, 2015.05.21
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar