11



Stockholms modevecka sätter igång alla mina försvarsmekanismer från högstadiet. Det är en märklig tid på året, en då jag i tre dagar i sträck tänker: jag önskar att jag vore större än såhär, större än att bry mig. Inte om själva modeveckan i sig, men om alla andra som är där. Vad de har på sig. Hur mycket de väger. Vad vi är värda i förhållande till varandra.

Trots det tycker jag alltid att det är väldigt roligt att rapportera därifrån, vilket jag som vanligt gjorde för Rodeo i år - ni kan läsa det här, tillsammans med Agnes, Benjamins och Gustavs recensioner. I år spelade Agnes och jag dessutom in en pod med superstar Jenny Seth - obs, jag använder aldrig det ordet annars, men hon är så grym - som jag kan rekommendera om Du vill ha en lite mer handfast sammanfattning + dålig svenska från min sida. Min pappa (fortfarande mitt största fan) ringde och hade varit vänlig nog att räkna alla gångerna jag säger "liksom" i det där programmet. Säger inte siffran. Man kan lyssna här.

Och så *flås* spanar jag på modeveckorna i New York, London, Milano och Paris från bekvämt avstånd, också för Rodeo. Första inlägget kan man läsa här.

***

Jag har haft den här bloggadressen i mer än sju år, sedan jag var femton. Jag hade en annan innan och jag har slutat räkna alla jag har haft sen dess, jag vet inte, jag har väl lätt för att tröttna på vissa format.
Jag tror att jag tröttnade på den här sidan när den blev som ett cv.
Den håller som ni märker på att bli det igen, jag skriver nästan bara för att dirigera.
Men jag behöver tänka lite högt också. Inte bara om mig själv.
Jag vill att det ska vara lite obekvämt att läsa här, alltså själva layouten, typsnittet. Vet inte varför.

Inga kommentarer: